Aquarium – eller Sea Life, som de själva föredrar – blev en trevlig överraskning med många oväntade detaljer. Allra bäst kom först. Glasgolvet över hajtanken. Wow!

Trots den lekfulla inredningen och de överraskande detaljerna gick Jossan ut och läste en bok efter en stund. Vi andra gick i makligare takt – utom hos pingvinerna där även turisterna fick frysa.

Efter en lång stund i souvenirbutiken gick jag därifrån tomhänt – de nyckelringarna hade jag blivit galen på, så det fick va!

Trafalgar - det är däråt!

Vägen förbi Big Ben och mot dagens förta besök vid Trafalgar Square. Nelson hade fått sällskap av en blå tupp. En rejält stor blå tupp. Duvorna var däremot borta. Nästa varenda byggnad är full av metalltrådar som skapar en vass spikmatta. Det funkar visst, det finns inga fåglar kvar. Eller i alla fall inte så många.

En snabbis med fötterna upp på hotellet innan vi återvände till Piccadilly Circus för en kväll på stan. Oanande gick vi in i en galleria och – oops – där var den; Tokyo Toys. Alexandras paradis. Och hon köpte sig en docka. Eller vad det nu var. Luffy tror jag han hette i alla fall. Oda och One PIece är man ju moderna nog att känna till menar jag!

Förutom de gamla Pokemon så var hela affären en enda 40-årskris för mig. 1700 spänn för en samlardocka i Mangastil som kommer från en serie jag inte ens vågar försöka uttala, nyckelringar och figurer av allehanda slag med rejäla prislappar. Peruker, linser och kläder för den som vill leka manga själv (Vuxen storlek bör jag kanske förtydliga här) Jag gick in på Claires en stund för att hämta mig. De hade rea på småtjejsgrejor, så jag hamnade i souvenirbutiken och kollade på collegetröjor. Dra era egna slutsatser om hur mycket jag behövde hämta mig nu!

Soho - ligger Tarfalgar Square här?

Nu var det dags att leta upp Garett Theatre föra tt hämta ut biljetter. Namn var allt jag behövde, som stod där med kvitton och bokningar och allt vad jag hade kunnat komma över. Nu hade vi några timmar på oss innan det var dags för middag. SoHo stod på min önskelista och vi pratade med en hjälpsam man i ett gathörn. Covent Garden är bäst sade han och beskrev vägen. Vi var där för så där en fem år sen i så där en fem minuter, så varför inte? Gick vi fel eller? Plötsligt stod vi på Trafalgar Square! Mhmmm…

Covent Garden fick en liten stund av vår tid. Jossan hittade slutligen en Disneybutik med en juste T-shirt. Pust! Vi slapp åka tillbaka till Santa Monica. Vi försökte ju med Köpenhamn i höstas och gick bet, men nu hade vi tur! En Waterstone hittade vi. Jossan köpte ett par böcker och kassörskan blev så lyrisk att Jossan fick privata tips om andra, sprillans nya böcker – som inte ens kommit ut ännu.

Jag tröst-handlade också. Jag hade hittat en ny favvo-bokaffär inte långt från Garret, nära Leichester Sq, som specialiserade sig på mysticism. Jesu och Moses – Schamanerna, Hur kyrkan skrivit om Bibeln och en himla massa andra spännande titlar om både ditt och datt hittade jag i den enda hylla jag hann leta på innan resten av familjens stod på gatan och väntade. Nästa gång….

Det blev italienskt – gissa vilka som åt lasagne? Jossan började krokna och chockade oss alla när hon valde Minestrone. Detta var den mest effektiva restaurang vi var på under resan. Rackarns här ville de ha omsättning på borden, och vi kände oss aldrig stressade, bara fascinerade.

Innan det var dags hann vi med en tur i Chinatown. Det var lite kul, trots att vi aldrig gick in i någon affär. Jag lade ut en bild på Instagram dagen efter och fick en hel radda hjärtan av folk jag inte känner. Antagligen på #Chinatown

Så vad det dags för kvällens höjdpunkt; Rock of Ages. Och rockade gjorde det. På fjärde raden sitter man nästan på scenen. Energin i alltihop vara enorm. Och den var så kul! Hollywood-versionen är ju ett drama, det här var en rätt snuskig komedi. Med tanke på dagens tidigare 40-årskänningar så är det inte så bra att man inser att baren vet vad flatlöss heter på engelska – eller i ärlighetens namn så är det inte säkert de vet att det heter flatlöss på svenska, det vet vad det är, det räcker!

Omtumlade, uppskrattade och nästan rusiga valde vi taxi hem. Så ja, vi gick mot Trafalgar Square. Dit hittade vi ju nu rätt bra. Tuppen var fint upplyst i nattmörkret.

Tillbaka på hotellet, men barnen i säng insåg vi att vid detta laget vet vi att en Guinness och en irländsk cider kostar £ 8.20

#london   #aquarium  #sealife   #musikal    #soho   #chinatown   #rockofages   #manga   #böcker

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här sitter man i väntans tider. En lång tid och därav plural.  Då får man titta på gamla bilder istället. Vi inser ju att vi fotograferat lite under resorna vi gjort.  Paris, höstlov. Fyra år sedan redan. Jossan fick börja högstadiet med att b...

Sitter här och funderar över hur semestern verkligen var. Slutsatsen är nog att den var rätt bra i alla fall. Svårt att misslyckas i #London . Nuvarande skrivbordsunderlägget by the way     Vad minns vi mest då? Jo, vi var ju på musikal. Londo...

Den där luringen Paddington Station. Den var ju där, bakom ryggen på oss, hela tiden.   Det har varit en tuff vecka. Åter beger sig föräldrarna ut på egna äventyr. Barnen tar sovmorgon. En liten förmiddagspromenad från hotellet till Tottenham Cou...

Boken och filmerna börjar under en trapp - det gör studioturen också   Turen börjar pedagogiskt med en film där huvudrollsinnehavarna talar om att folket bakom kameran är de som gör filmen och nu ska vi få veta några hemligheter. Och det löftet ...

När man kör på fel sida vägen, är det mer än det uppenbara som är problematiskt. Hela bilen är spegelvänd och inte alls där den brukar vara. Lyckligtvis hade vi en automat i litet format. En Audi, så att alla skulle förvänta sig galenskaper. I början...