Den där luringen Paddington Station. Den var ju där, bakom ryggen på oss, hela tiden.

Det har varit en tuff vecka. Åter beger sig föräldrarna ut på egna äventyr. Barnen tar sovmorgon. En liten förmiddagspromenad från hotellet till Tottenham Court är väl inte fel. Och så tunnelbanan till Baker Street och promenad ned till Oxford Street. Fast sen tog vi tunnelbanan en hel station i spurten.

En mutglass på Queens Way innan vi tar Kenisngton Gardens mot Harrods

Trötta barn kan ändå både äta glass och gå medan de läser.

Ibland är de också för trötta för att gå sakta och måste höja farten, medan de säger saker som ”Den är bara byggd för att vara stor – inget annat” om Royal Albert Hall. Som för övrigt uppenbarligen är okänd. Så Googla den.

Så småningom bar det av ned mot centrum igen.

Tokyo Toys fick ett besök liksom M&M-butiken innan det blev Angus Steak House. Där kan vi konstatera att man borde äta rött kött. Mitt kycklingspett var – om jag är omotiverat snäll – torrt och tråkigt, Jossans Fish and Chips var ”okej”. Patriks biff var, för att citera, ”underbar, men det hade räckt med 8oz” och Alexandras revben var fullständigt underbara – jo, jag tjuvsmakade.

Snart såg vi London Eye sticka upp över taken. Det snurrade! Vi knallade runt kring parlamentet innan vi gick över bron. Årets souvenirfoto blev här. 4D-film betyder att man blir våt – också i London. I sista stund backade Patrik och tre tjejer steg mot skyn.

På tunnelbanan hem – korten varnade nu att de bara gäller i två timmar till – var vi på sällsynt bra humör. Visst var bilderna blå och suddiga, men vi var alldeles glada ändå.

Vägen hem

Om läsglasögonen saknas, varför ligger boken i handbagaget?

Mer om handbagaget; Fyra solglasögon för en dag inne?

Paddington – Heathrow – in check – baggage dropp – security. Allt på 45 minuter.

Så Dreamlinerna. Vad är det. Jo den har långa vingar som flaxar ovanligt mycket. En klaff som åker lite upp och ned, till synes  som den själv vill. Den har övande personal, ingen film i monitorerna, men den har en knapp för att tona rutorna. Yeay! Man kan göra hela världen blå!

Varför är man alltid trött när man reser?

Vi lyfte över Windsor Castle och när vi flög över Drottningholm hade vi påbörjat nedfarten.

Vi flög högt över molnen och andra plan var som prickar under oss. Man flyger nog högt om man ska minska bränsleförbrukningen gissar jag.

Vi flög ett extra varv över Arlanda och funderade på om det var uppvisning eller

Ut med stege och buss 50 meter till byggnaden. Är Arlanda inte modernt nog att ta emot nya modeller, funderar vi medan vi väntar på bagaget, och väntar, och väntar….

Tåg och bil hem, hem , hem.

Nu ska man bara äta upp allt godis som var med hem också...

#london   #arlanda   #heathrow    #bagage   #dreamliner    #londoneye

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här sitter man i väntans tider. En lång tid och därav plural.  Då får man titta på gamla bilder istället. Vi inser ju att vi fotograferat lite under resorna vi gjort.  Paris, höstlov. Fyra år sedan redan. Jossan fick börja högstadiet med att b...

Sitter här och funderar över hur semestern verkligen var. Slutsatsen är nog att den var rätt bra i alla fall. Svårt att misslyckas i #London . Nuvarande skrivbordsunderlägget by the way     Vad minns vi mest då? Jo, vi var ju på musikal. Londo...

Boken och filmerna börjar under en trapp - det gör studioturen också   Turen börjar pedagogiskt med en film där huvudrollsinnehavarna talar om att folket bakom kameran är de som gör filmen och nu ska vi få veta några hemligheter. Och det löftet ...

När man kör på fel sida vägen, är det mer än det uppenbara som är problematiskt. Hela bilen är spegelvänd och inte alls där den brukar vara. Lyckligtvis hade vi en automat i litet format. En Audi, så att alla skulle förvänta sig galenskaper. I början...

  Aquarium – eller Sea Life, som de själva föredrar – blev en trevlig överraskning med många oväntade detaljer. Allra bäst kom först. Glasgolvet över hajtanken. Wow!     Trots den lekfulla inredningen och de överraskande detaljer...