Så här sitter man i väntans tider. En lång tid och därav plural. 

Då får man titta på gamla bilder istället. Vi inser ju att vi fotograferat lite under resorna vi gjort. 

Paris, höstlov. Fyra år sedan redan. Jossan fick börja högstadiet med att be om en veckas ledigt eftersom vi bokade resan på fel vecka och missade hööstlovet vi siktat på. 

Plattform 9 3/4 där den låg innan det blev så kommersiellt. Den bilden har några år på nacken. Fast det känns ju som igår. Då fick man gå bland tågspåren och leta. Det fanns ingen perrong mellan spår nio och tio, så denna vägg låg lite vid sidan om. Sedan de renoverade Kings Cross kommer man inte till spåren utan biljett och Harry Potters fans köar i stora vänthallen för att få en bild på väg genom väggen. Alleles intill souvenirbutiken...

Bilden nedan är nästan som från igår. Jag hade ju fyllt 40 menar jag! Det var tider det! Tio dagar i Los Angeles. Eftersom detta var precis på slutet så hade jag ju frisknat till, till skillnad från Six Flags då jag bara satt i skuggan och tyckte synd om mig själv. 

Det kanske bli semester igen någon gång. 

#London  #Paris  #Louvren  #Harrypotter  #Potter   #USA  #Losangeles   #Anaheim   #Kalifornien  

Aquarium – eller Sea Life, som de själva föredrar – blev en trevlig överraskning med många oväntade detaljer. Allra bäst kom först. Glasgolvet över hajtanken. Wow!

Trots den lekfulla inredningen och de överraskande detaljerna gick Jossan ut och läste en bok efter en stund. Vi andra gick i makligare takt – utom hos pingvinerna där även turisterna fick frysa.

Efter en lång stund i souvenirbutiken gick jag därifrån tomhänt – de nyckelringarna hade jag blivit galen på, så det fick va!

Trafalgar - det är däråt!

Vägen förbi Big Ben och mot dagens förta besök vid Trafalgar Square. Nelson hade fått sällskap av en blå tupp. En rejält stor blå tupp. Duvorna var däremot borta. Nästa varenda byggnad är full av metalltrådar som skapar en vass spikmatta. Det funkar visst, det finns inga fåglar kvar. Eller i alla fall inte så många.

En snabbis med fötterna upp på hotellet innan vi återvände till Piccadilly Circus för en kväll på stan. Oanande gick vi in i en galleria och – oops – där var den; Tokyo Toys. Alexandras paradis. Och hon köpte sig en docka. Eller vad det nu var. Luffy tror jag han hette i alla fall. Oda och One PIece är man ju moderna nog att känna till menar jag!

Förutom de gamla Pokemon så var hela affären en enda 40-årskris för mig. 1700 spänn för en samlardocka i Mangastil som kommer från en serie jag inte ens vågar försöka uttala, nyckelringar och figurer av allehanda slag med rejäla prislappar. Peruker, linser och kläder för den som vill leka manga själv (Vuxen storlek bör jag kanske förtydliga här) Jag gick in på Claires en stund för att hämta mig. De hade rea på småtjejsgrejor, så jag hamnade i souvenirbutiken och kollade på collegetröjor. Dra era egna slutsatser om hur mycket jag behövde hämta mig nu!

Soho - ligger Tarfalgar Square här?

Nu var det dags att leta upp Garett Theatre föra tt hämta ut biljetter. Namn var allt jag behövde, som stod där med kvitton och bokningar och allt vad jag hade kunnat komma över. Nu hade vi några timmar på oss innan det var dags för middag. SoHo stod på min önskelista och vi pratade med en hjälpsam man i ett gathörn. Covent Garden är bäst sade han och beskrev vägen. Vi var där för så där en fem år sen i så där en fem minuter, så varför inte? Gick vi fel eller? Plötsligt stod vi på Trafalgar Square! Mhmmm…

Covent Garden fick en liten stund av vår tid. Jossan hittade slutligen en Disneybutik med en juste T-shirt. Pust! Vi slapp åka tillbaka till Santa Monica. Vi försökte ju med Köpenhamn i höstas och gick bet, men nu hade vi tur! En Waterstone hittade vi. Jossan köpte ett par böcker och kassörskan blev så lyrisk att Jossan fick privata tips om andra, sprillans nya böcker – som inte ens kommit ut ännu.

Jag tröst-handlade också. Jag hade hittat en ny favvo-bokaffär inte långt från Garret, nära Leichester Sq, som specialiserade sig på mysticism. Jesu och Moses – Schamanerna, Hur kyrkan skrivit om Bibeln och en himla massa andra spännande titlar om både ditt och datt hittade jag i den enda hylla jag hann leta på innan resten av familjens stod på gatan och väntade. Nästa gång….

Det blev italienskt – gissa vilka som åt lasagne? Jossan började krokna och chockade oss alla när hon valde Minestrone. Detta var den mest effektiva restaurang vi var på under resan. Rackarns här ville de ha omsättning på borden, och vi kände oss aldrig stressade, bara fascinerade.

Innan det var dags hann vi med en tur i Chinatown. Det var lite kul, trots att vi aldrig gick in i någon affär. Jag lade ut en bild på Instagram dagen efter och fick en hel radda hjärtan av folk jag inte känner. Antagligen på #Chinatown

Så vad det dags för kvällens höjdpunkt; Rock of Ages. Och rockade gjorde det. På fjärde raden sitter man nästan på scenen. Energin i alltihop vara enorm. Och den var så kul! Hollywood-versionen är ju ett drama, det här var en rätt snuskig komedi. Med tanke på dagens tidigare 40-årskänningar så är det inte så bra att man inser att baren vet vad flatlöss heter på engelska – eller i ärlighetens namn så är det inte säkert de vet att det heter flatlöss på svenska, det vet vad det är, det räcker!

Omtumlade, uppskrattade och nästan rusiga valde vi taxi hem. Så ja, vi gick mot Trafalgar Square. Dit hittade vi ju nu rätt bra. Tuppen var fint upplyst i nattmörkret.

Tillbaka på hotellet, men barnen i säng insåg vi att vid detta laget vet vi att en Guinness och en irländsk cider kostar £ 8.20

#london   #aquarium  #sealife   #musikal    #soho   #chinatown   #rockofages   #manga   #böcker

Att shoppa med min man är som att kryssa mellan budget och lyx. Raka vägen från Primark (Där jag roffade åt mig en stadig kasse kläder) till Selfridge där vi bara tittade på – ja, mest prislapparna faktiskt. När vi senare var på Museum of London tittade vi på deras första hiss. Lyx är ledordet här.

Därifrån gick vi till HM. Alex handlade ju där i Helsingfors så Patrik ville inte vara sämre i London. (Alex handlade senare på HM i Bayswater så hon höll traditionen uppe) Slutligen handlade han hos John Nånting innan han var nöjd. John Nånting verkade vara ett ganska bra ställe, men nu var det dags att leta upp barnen som vid detta lag varit på drift en timme eller så. Nedan jag med mina Empowermints!

Vi hann in en snabbtitt på Carnaby street där jag hittade en jätterolig prylbutik. Ibland är det synd att man inte har nånstans att göra av alla prylar…

Efter en vända på Hamleys med kungliga inslag tog vi en paus på hotellet inför nästa äventyr – Brittish museum. Nya favoriter blev klockorna. Mumierna fick delad uppmärksamhet. Alex fastande för kilskriften och Jossan höll föreläsning för Patrik om tecknandets utveckling – hon har ju gått kurs med hembygdsförbundet!

Några böcker rikare drog vi sedan vidare mot den traditionella lasagnerestaurangen. Vi gick in, satte oss, beställde lite dricka och sedan började vi studera menyn. Ny deal vänner. Italienskt ja. Men vi stod inför en organisk, vegetarisk meny. Två sorters pizza och en pasta senare var vi alla nöjda med maten. Organisk cola och öl hade också hunnits med. ”Amico Bio” blev en positiv överraskning!

För att fullfölja en eventuellt påbörjad detox fick vi nu uppleva semesterns värsta regnskur. Hela eftermiddagen hade vi lurat regnet, men nu kom det ikapp och oss promenaden till tunnelbanan blev inte i makligt tempo…

Kalle på Spången, den grekiska restaurangen runt hörnet

Man kan tycka att det där med #resfeber borde gå över med åren, men icke då. Är inte vartenda plagg man har tvättat så kommer resan bli en katastrof. Fast jag vet ju att de där brallorna jag totalspräckte på studsmattan häromdagen inte kommer att vara aktuella för resväskan. Spelar ingen roll – rena är de nu i alla fall. För närvarande har jag börjat fundera över att tvätta skor. Det är ju inte fela att ha med något par extra om man skulle få skoskav eller så…

Och så är det ju det där med husdjuren. Kommer de att ta hand om vovven nu då? Det är många kockar i soppan. Och katterna behöver också få sig en liten kram ibland – förutom maten då. Kaniner och spindlar får klara sig själva, ingen av dem lever ju i bur. (Läs nu inte att katterna och hunden gör det för då var jag otydlig!)

Hotellet har ju naturligtvis inte gratis WiFi - hur tänkte vi då? 
http://www.lancastergatehotelhydepark.co.uk/default-en.html 

Trippelkoll av #bokningar ledde till att bläcket tog slut i skrivaren – och inte gick den att lura att skriva blått heller. Nu är jag svart om fingrarna – priset för att försöka lura maskinerna – och halva familjen är på uppdrag ”Köp elefantbläck i svart”. Vi hade ju tänkt oss en kvällstur i #LondonEye, den borde förbokas.

Nedan ; Mina barn i London 2011. 

Vi gjorde också det där som man inte borde – kollade vad resan skulle kosta att boka idag – bara några dagar innan avresa. Fast det blev en rolig koll. Alla priser var dyrare idag. PUST!!

Sedan har vi startat Executive Club konton på #BrittishAirways. Det är då vi åter blir påminda om hur opraktiskt det är att ha ett annat första namn än tilltalsnamn.

Tur att vakthunden är hemma så man kan tala om att man reser på semester - till FInland   

Packa får jag inte glömma heller...

Hollywood Blvd

Rodeo Drive

San Diego Zoo

Downtown L.A

Aquarium of the Pacific, Long Beach

Disney Downtown

Tjuvlyssnande

I vanliga fall fostrar vi och fostras vi med att det är fult att tjuvlyssna. De senaste dagarna har vi dock frångått denna princip och berömmer all tjyvlyssning av spansktalande personer som Josefin rapporterar. Vi har tom gått så långt att vi uppmanar henne att utöka verksamheten. Förhör om vad som står på diverse skyltar och informationstavlor ingår också i kampanjen. Hon ska nog vara riktigt spansktalande innan vi är klara med henne.

Badliv

Vår vattenskeptiska dotter har börjat odla simhud. Från att undvika badsituationer in i absurdum ska det nu badas varje kväll. Dessutom är lekarna som leks längdhopp under vatten, långsim under vatten och annat som gör badarna så våta som möjligt. Vi undrar vad som hänt. Att en tenderar att vara mer under än över ytan visste vi redan, men den andra…

Stämningsansökan

USA – det förlovande landet för ambitioner om rikedom via galen stämning.  Alex och Patrik planerar för fullt. Problemet är att med jämna mellanrum ska de stämma varandra eller mig och Jossan. Nu har vi varit förbi domstolsbyggnaderna och jag höll andan när vi passerade, men ingen av dem gick in. Dessutom är det tydligen svårare att få tokstora summor för nonsensgrejor nu för tiden. 

Böcker

Nu börjar vi känna igen våra barn. De läser sig fram på motorvägarna. ”Oh kolla den!” Ropar vi från framsätet. ”Mhm, coolt.” kommer det oengagerade svaret. Jossan har sparat sin tegelsten, så att hon läser alla vakna minuter var väntat, men Alex… Nu klagar vi inte, för vi ser ju det vi vill och om de vill läsa så fine.

Nu har i alla fall vi alla köpt oss varsin bok. Jag köpte inte min på Manhattan gateway som de andra, utan på det mer hippa The Grove. VI passerade Valet-parkeringens nyckelutlämning två gånger, men inga kändisar i sikte. En och annan uttråkad man  med många påsar såg vi dock. Och Patrik blev så impad av toan att han lämnade $3 i dricks.   

Vi har också besökt den skönlitterära avdelningen på L.A Library. Surprise! Den var större än den i Katrineholm. Vi lyckades dock passera hyllan för ”Vampire romance” . Tror inte det ens finns någon sådan i Katrineholm.
  Vilket bibliotek, både utbud och utformning. Konst på väggarna och intill väggarna, i taken och hängande från taken. Där hade man kunnat stanna ett tag men vi hade flera stopp planerade den dagen.

Patrik och blommorna

Trodde ju aldrig att Patrik skulle börja intressera sig för botanik. Men när jag suckar över blommande hibiskushäckar och –träd, tremetersrankorna med krasse, de vildvuxna suckulenterna och kaktusarna, Bougainvilleplantorna som är både två och tre meter höga, ja, då plockar han fram kameran. Sedan kryper det fram att bilderna ska användas i kampanjen om varför man borde flytta till Kalifornien. 

Med det sagt tror jag det framgår att vi har det skapligt bra. Nu är det dags att inventera dagens shoppingfynd.

Trafiken

Damen i lådan är bra på så sätt att hon hjälper oss att hitta rätt. Stanna på rätt gata på rätt gata och svänga av i rätt korsning. Problemet med henne är att hon pratar ett eget språk och att hon inte lärt sig metersystemet.  ”Är det här vi ska svänga? Jag tror det, det står 400 feet” Rackarns, det var nästa gång. ”Keep rignt” kan utan dåligt samvete följas av ett käckt och icke förvarnat ”Turn left” vilket är svårt från högerfilen på en fyrfilig gata. Lyckligt vis är hon lika lycklig över att få ”Recalculating route”.

I denna stad finns det obegripligt många bilar. Sex filer motorväg åt alla håll som är fullkorkade varje dag. Svenska rubriker lyder köer i midsommartrafiken – vi tror det gäller oss också.
  ”Följ trafikrytmen” som hemma är ett argument för att få köra för fort är här ”försök att inte krocka med alla andra som liksom du kämpar med att ligga i rätt fil vid rätt tillfälle”.  Att hålla ”Angiven hastighet” som det argumenters för i KK finns inte på kartan inne i stan. En timme norröver kan man ibland lyckas uppnå denna hastighet.  Det som också är spännande är att även om några få sick-sackar sig fram, så är stora flertalet lugna och harmoniska. Visserligen kan man få tvinga fram lite samarbete ibland vid filbyten, men i det stora hela är detta en del av vardagen och inget att hetsa upp sig över.

Mat

Frukost på hotellet innebär bröd, flingor och något varmt – typ äggröra, skinka, Fattiga riddare. Nästa alla flingor är söta, vissa har olika färger och fruktsmak – vilket är mysko. Fattiga riddare serveras med frukostsirap – som också finns sockerfri. Bagles rostar man och äter sedan med Philiadelphiaost, jordnötssmör eller sylt – om man inte vill ha honung på.  Jossan har anammat den ”nya” kulturen och använde en hel burk sirap till sina belgiska våfflor idag. Det var stora hål som skulle fyllas till bredden. Efter detta en toast med jordnötssmör.

Vi handlade middag att äta på hotellrummet. Pasta med ost -och tomatsås. Nej, pastasås köpte vi. Så vi åt micrade, varma mackor med pastasås och ost. Det gick ju det med.

Painkillers och hostmedicin, men inga näsdukar

En dyngförkylning ställer krav på ett visst varuutbud i affärerna. Mer värktabletter, hostmedicin och framför allt näsdukar. Men man har uppenbarligen inte näsdukar i detta land. Amerikanska näsor behöver inte snytas. Annars har de stora fickor som rymmer lådorna med ”Tissues”, så där en 15*15 cm. Det är tur att det finns servetter att knyta på de flesta ställen som servar turister.

Hostmedicinen smakar vedervädigt trots glada färger och optimistiska smaktillsatser, men en funkar vilket på något sätt ändå är huvudsaken.

Painkillers köpper man på burk. De ser ut preci som Asprin från alla filmer, men jag valde en med ibrumetin, eller vad det nu är det heter. 40 tabletter för 20:-. Hemma är det tvärt om 20 tabletter för 40:-.

Felkörning och kändisspan

Igår tog vi en omväg till Six Flags Magic Mountain. Mulholland drive mellan 405 och I5. Svindlande utsikt över ömsom Fernando Valley och LA mitt bland det verkligt fina folkets bostader. En oplanerad högersväng senare hamnade vi där de ”vanliga” kändisarna bor. Och jo, vi såg en sådan där buss som åker till kändisars hem. Några minuter senare var vi på Sunset strip och sedan passerade vi Hollywood Highland, och spanade in parkeringshuset inför dagen äventyr.

Men vi gav oss inte utan körde in på Mulholland igen, från andra hållet. Utsiktplatsen vi sökte ligger på fel sida vägen då, men det ordnade sig och vi klättrade upp för att spana. Hela familjen var imponerad. Patrik var dessutom orolig över höjden och oroade sig över hur nära staketet var och en befann sig. När vi kom ner till bilen igen trängdes fem bussar med turer till kändisarnas hem på parkeringsplatsen.   En timme äventyr som verkligen var värt sin omväg.

Folk i alla former

Att vara på ett nöjesfält och själv inte åka något ger gott om tid till att spana på folk. På Knotts Berry förra gången – julafton – var kläderna högst varierande med shorts och flipp-flopp blandade med stövlar och vinterjackor. Den här gången var alla sommarklädda i alla fall. Men att alla skulle vara vackra och vältränade i Kalifornien kom på skam denna dag. Jag gick runt och kände mig som någonstans under medelvikt. Precis som hemma finns det alltid några som är otroligt smala, så där så man undrar om det verkligen räcker med ett skärp i byxorna. Men den normalviktige är ändå lite större här än hemma och de som bär runt på lite mer är väldigt vanliga. Tyvärr är de också väldigt unga. Men med allt detta socker så kan man ju ana en förklaring.  

TV är som hemma, men utan text

Att titta på tv är som att vara hemma. Samma program – för stora som för små, men utan text. Alex tränar engelska med sina gamla nostalgiska serier och Svampbob har gått hela morgonen. Samma MBA slutspel här som hemma och Jossan vrålskrattar åt samma galenskaper som vanligt. Svårt att tro att vi är nästan ett halvt varv på klotet bort. 

Obama svängde förbi

Första kvällen på 405an norrut från LAX möttes vi en stooor eskort. Vi bestämde oss att Obama gjorde ett kort stopp i LA på vägen hem från Mexico. Om Kristian såg drottningen i London så...

Även solen gör sina fläckar

Solskydd till trots så börjar vi få fläcksjukan. Till och med Patrik, den obrännbare, har en svedd nacke. Själv har jag olika linjer, en för varje dag, eller snarare efter varje plagg. Jag som tyckte jag stod i skuggan hela dagen igår vet idag precis hur BHn ska sitta. 

En nyhet är att Patrik behöver skaffa sig en keps. Solen kommer in mellan hårstråna. Inte illa för någon som deklarerade att han skulle vara helt flintis innan 30, antagligen innan 25.

Själv funderar jag över om min röda näsa beror på solen eller förkylningen. Ja inte skavsåren under näsan, utan den klarröda näsan i sin helhet!

Deja vu! Klockan är fem på morgonen och hela familjen är vaken. Igår kväll när jag somnade i badkaret straxt efter åtta och bestämde mig för att sova fanns det bara en kvar att säga ”God Natt” till, barnen sov redan.

Igår morse åt vi frukost halv sju för att sedan ta en liten promenad i området innan taxin till hyrbilsområdet kom. Mid-Suv hade vi beställt och där stod de på rad – bara att välja. Färg, form, känsla…. Ja, det blev en Chevrolet den här gången också. En mycket mindre än förra gången.

Första stoppet var sedan länge bestämt; Beverly Center och Starbucks på översta våningen. Den här gången fick vi dock se den berömda smogen istället för Hollywood-skylten. Nu var dock vår tonåring inte lika trött, men ett och annat häng registrerades. Till och med Alex beställde en kaffe – en med vit choklad och vispgrädde. Godis på mugg enlig mig som beställde samma. Inte ens söt enligt Alex. Funderar över att undersöka hennes smaklökar…

Sedan tog vi Venice Blvd mod Venice Beach. På vägen konstaterade vi att Rydell High blivit kraftigt renoverat under de senaste 35 åren. Gången där Rizzo sjöng ”There are worse things” var dock fortfarande fullt identifierbar.

Snart var det bara sand mellan oss och havet. Strumpor och strumpbyxor åkte av, och den varma sanden gav riktig sommarkänsla i promenaden mot havet. Sist vid badade fötterna var den 23 december. Vi konstaterade igår att den 18 juni inte gjorde havet med badvänligt. Ambitiösa turister sågs dock badande i Santa Monica senare.

Efter att barnen aktat sig för vågorna och jag samlat snäckskal i sanden tog vi en promenad på Venice Beach Boardwalk. Vilket var en färgstark upplevelse. Här finns allt mellan himmel och jord, inklusive ”kliniker” för medicinsk marijuana. ”Doktorn är inne” och ”Bara $ 40” var de vanligaste fraserna som inkastarna ropade vida kring. Funderar lite på om detta verkligen är den typ av doktor som säger till sin patient att ”Du min vän blir inte friskare av att röka på” när personen i fråga inte har några av symtomen på den långa listan utanför.

Att kvarteren bakom boardwalken är skumma kan vi intyga efter att ha letat kanaler. När vi hittade dem var vi ganska överens om att de var häftigare än beräknat. Över huvudtaget var arkitekturen i Venice spännande. Hämningslös och till synes utan sammanhang, lite som den atmosfär som är där.

Santa Monica var som förra gången, men var mer folk. Piren är ett trevligt ställe att vara på.

Dagen avslutades med inköp av kamera och lite kvällsäta från ”Whole Food” – där var de nyttiga och klimatsmarta. Vi lyckades dock hitta en del av det vi sökte och får lägga in ett besök på en mer vanlig mataffär idag.