Den där luringen Paddington Station. Den var ju där, bakom ryggen på oss, hela tiden.

Det har varit en tuff vecka. Åter beger sig föräldrarna ut på egna äventyr. Barnen tar sovmorgon. En liten förmiddagspromenad från hotellet till Tottenham Court är väl inte fel. Och så tunnelbanan till Baker Street och promenad ned till Oxford Street. Fast sen tog vi tunnelbanan en hel station i spurten.

En mutglass på Queens Way innan vi tar Kenisngton Gardens mot Harrods

Trötta barn kan ändå både äta glass och gå medan de läser.

Ibland är de också för trötta för att gå sakta och måste höja farten, medan de säger saker som ”Den är bara byggd för att vara stor – inget annat” om Royal Albert Hall. Som för övrigt uppenbarligen är okänd. Så Googla den.

Så småningom bar det av ned mot centrum igen.

Tokyo Toys fick ett besök liksom M&M-butiken innan det blev Angus Steak House. Där kan vi konstatera att man borde äta rött kött. Mitt kycklingspett var – om jag är omotiverat snäll – torrt och tråkigt, Jossans Fish and Chips var ”okej”. Patriks biff var, för att citera, ”underbar, men det hade räckt med 8oz” och Alexandras revben var fullständigt underbara – jo, jag tjuvsmakade.

Snart såg vi London Eye sticka upp över taken. Det snurrade! Vi knallade runt kring parlamentet innan vi gick över bron. Årets souvenirfoto blev här. 4D-film betyder att man blir våt – också i London. I sista stund backade Patrik och tre tjejer steg mot skyn.

På tunnelbanan hem – korten varnade nu att de bara gäller i två timmar till – var vi på sällsynt bra humör. Visst var bilderna blå och suddiga, men vi var alldeles glada ändå.

Vägen hem

Om läsglasögonen saknas, varför ligger boken i handbagaget?

Mer om handbagaget; Fyra solglasögon för en dag inne?

Paddington – Heathrow – in check – baggage dropp – security. Allt på 45 minuter.

Så Dreamlinerna. Vad är det. Jo den har långa vingar som flaxar ovanligt mycket. En klaff som åker lite upp och ned, till synes  som den själv vill. Den har övande personal, ingen film i monitorerna, men den har en knapp för att tona rutorna. Yeay! Man kan göra hela världen blå!

Varför är man alltid trött när man reser?

Vi lyfte över Windsor Castle och när vi flög över Drottningholm hade vi påbörjat nedfarten.

Vi flög högt över molnen och andra plan var som prickar under oss. Man flyger nog högt om man ska minska bränsleförbrukningen gissar jag.

Vi flög ett extra varv över Arlanda och funderade på om det var uppvisning eller

Ut med stege och buss 50 meter till byggnaden. Är Arlanda inte modernt nog att ta emot nya modeller, funderar vi medan vi väntar på bagaget, och väntar, och väntar….

Tåg och bil hem, hem , hem.

Nu ska man bara äta upp allt godis som var med hem också...

#london   #arlanda   #heathrow    #bagage   #dreamliner    #londoneye

Boken och filmerna börjar under en trapp - det gör studioturen också

Turen börjar pedagogiskt med en film där huvudrollsinnehavarna talar om att folket bakom kameran är de som gör filmen och nu ska vi få veta några hemligheter. Och det löftet höll de.

Med start i Stora salen, som i filmerna förlängs med hjälp av speglar, fick vi en första känsla av vad det var vi gett oss in på. Alex fick i uppdrag att jaga stämplar och vi gick loss med kamerorna.

Vi fick fortsätta i egen takt i resten av studion. I den stora studion fanns en himla massa rum och rekvisita uppställda; Gryffindors samlingsrum, pojkarnas sovrum, Dumbledores kontor, Köket i Kråkboet, Umbridges kontor på ministeriet och en himla massa annat spännande.

Vi tog en Honungsölspaus ute bland Privet Drive, the Knightbus, Hogwards bro och Potters hem i Godrichs Hollow. Honungsöl är inte med smak av honung, inte heller smör (Butterbeer) det smakar mer kola – alltså karamell – upplöst i kolsyrat vatten. Sött och annorlunda. Inte illasmakande på något sätt, men annorlunda.

Vidare in bland masker och modeller. Här var det riktigt kul! Nästan huvudlöse Nick stirrade på oss så snart vi kommit över tröskeln. Efter mer eller mindre farliga figurer stod vi plötsligt på Diagongränden. Den var också kul. Vi gick verkligen gatan upp.

Efter detta väntade modeller och avslöjanden om hur det byggt miljöer och skapat känslan av olika platser. Väldigt spännande vilka effekter de kan få till.

Till slut stod vi inför modellen av Hogwards. Fascinerande med alla sina detaljer. Efter trollstavsrummet var det bara butiken kvar. Butiken tyckte vi var kul. Det fanns hur mycket roligheter som helst. Inte av det billiga slaget, men det kändes som att det var skapliga grejor.

Efteråt har jag hört kommentaren att det inte fanns något för tjejer. För tjejer på Hogwards fanns det hur mycket som helst. Rosa paljetter lyste dock med sin frånvaro. Jag har aldrig riktigt varit medveten om hur otroligt genomtänkt J K Rowling är i precis ALLA detaljer förrän vi sett timmar av YouTubeklipp inför detta och under besöket. Hon har tammetusan tänkt på allt, inklusive lite sunt tänk om vad vi gör med våra tjejer. Jag gillar Rowlings.

En Ravenclaw-halsduk, en hufflepuffkudde, en tidvändare, en chokladgroda och ”The tales of Beetle the Bard” översatt från runor av Hermione Granger, med kommentarer av Albus Dumbledore av författaren J K Rowlings

Vet inte hur många bilder våra tre kameror och lika många mobiltelefoner tog, men många blev det!

Nedan; Dags att checka in!

#HarryPotter   #London    #Dumbledore    #Hogwards   #Watford

När man kör på fel sida vägen, är det mer än det uppenbara som är problematiskt. Hela bilen är spegelvänd och inte alls där den brukar vara. Lyckligtvis hade vi en automat i litet format. En Audi, så att alla skulle förvänta sig galenskaper. I början protesterade trottoarerna regelbundet, men det avtog. Det gjorde däremot inte det faktum att det stod bilar parkerade på fel sida, alla körde fort på smala vägar, inte bara skulle man köra åt fel håll i rondellen, man skulle veta var det kunde komma bilar. Huvva! Hur många förarlösa bilar vi mötte har jag ingen aning om, men det var en hel del skrämmande ögonblick den dagen.

Eton och Windsor - snobbigt värre

Windsor fick avsluta dagen. En stenby med kungligt slott i mitten och snobbig skola i ett hörn. De som bor där är dock troligen inte alltför fattiga. Butiker och snobbaffärer – och så ett McDonalds i ett av de gamla husen på vägen upp mot slottet. Drottningens sommarstuga tror jag jag sett det kallas. Varsin skaplig burgare med underbar pickles och maltvinäger. På en pub dessutom. Efter att ha snurrat runt i jakten på en benisinmack och på rätt sida vägen var vi snart tillbaka vid Hertz trots att den inte fanns lagrad i GPSen.

Tunnelbanan tillbaka till London tog som vanligt en timme – fast nu mer än så. Efter att Patrik fått tjuvlyssna på ett gäng tonårsgrabbars sportsnack en bra stund var det dags att byta linje, och sen byta igen, och igen innan vi till slut var framme. Nu återstod den stora frågan; Vad gör man sista dagen i London?

#London  #Windsor  

Att shoppa med min man är som att kryssa mellan budget och lyx. Raka vägen från Primark (Där jag roffade åt mig en stadig kasse kläder) till Selfridge där vi bara tittade på – ja, mest prislapparna faktiskt. När vi senare var på Museum of London tittade vi på deras första hiss. Lyx är ledordet här.

Därifrån gick vi till HM. Alex handlade ju där i Helsingfors så Patrik ville inte vara sämre i London. (Alex handlade senare på HM i Bayswater så hon höll traditionen uppe) Slutligen handlade han hos John Nånting innan han var nöjd. John Nånting verkade vara ett ganska bra ställe, men nu var det dags att leta upp barnen som vid detta lag varit på drift en timme eller så. Nedan jag med mina Empowermints!

Vi hann in en snabbtitt på Carnaby street där jag hittade en jätterolig prylbutik. Ibland är det synd att man inte har nånstans att göra av alla prylar…

Efter en vända på Hamleys med kungliga inslag tog vi en paus på hotellet inför nästa äventyr – Brittish museum. Nya favoriter blev klockorna. Mumierna fick delad uppmärksamhet. Alex fastande för kilskriften och Jossan höll föreläsning för Patrik om tecknandets utveckling – hon har ju gått kurs med hembygdsförbundet!

Några böcker rikare drog vi sedan vidare mot den traditionella lasagnerestaurangen. Vi gick in, satte oss, beställde lite dricka och sedan började vi studera menyn. Ny deal vänner. Italienskt ja. Men vi stod inför en organisk, vegetarisk meny. Två sorters pizza och en pasta senare var vi alla nöjda med maten. Organisk cola och öl hade också hunnits med. ”Amico Bio” blev en positiv överraskning!

För att fullfölja en eventuellt påbörjad detox fick vi nu uppleva semesterns värsta regnskur. Hela eftermiddagen hade vi lurat regnet, men nu kom det ikapp och oss promenaden till tunnelbanan blev inte i makligt tempo…

Kalle på Spången, den grekiska restaurangen runt hörnet

Detta verkar bli en plåstrens resa. Två redigt dyra paket inköpta på Finlandsfärjan. Men var de med till Zoo? Nej just så! På hotellrummet inser vi att de gör mycket liten nytta. Zoo sålde rejäla kartonger – 50-pack. Då ska vi väl i alla fall klara oss ett par dagar – Ja, om de nu får följa med ut på äventyr. Plåstrat och klart!

Vi har sett Camden markets! Där är marknaden – häråt går vi. Jag vinkade!

Ett par hundra meter innan entrén till Zoo började kön. Vissa dagar är det underbart att ha förköpta biljetter. Glidande förbi kön kan man inte låta bli att tänka ”och mina biljetter var dessutom billigare!” Fast det vågar man ju inte säga högt. Ens på svenska!

Känslan att gå om en sån kö är så fin att vi gjorde det igen vid Madame Tussaud. Fast där gick vi inte in – bara förbi kön.

Vi konstaterade att det blir många bilder med tre kameror och många söta djur.

Eftersom vi laddar för Harry Potter undrar vi om, innan vi bestämde oss för att, det var här Harry hjälpte Boan rymma i första i Philosophers stone.  

Organisk glass och milshake i Regents park var inte fel – vare sig korna nu betat på Jersey eller i Cornwall, vilket vi var osäkra på.

Waterstone på Oxford Street blev  resans första bokhandel – i London alltså.

I Bayswater kan man handla på SPAR, precis som man kunde i Valla för (nja, jag väljer här att inte ta ställning till hur många år sedan) ett tag sedan.

#skoskav  #plåster  #Londonzoo  #zoo  #London  #Waterstone

Smältdegeln London

Tänk vad många språk man hör i den stan. Det är lättare att fundera över nationaliteter som är ovanliga än att fundera över vilka som är vanliga. Finnar och norrmän räknades in redan på Heathrow. (Norrmännen var lite chockade att jag svarade barnet på svenska – tror det innebar att de slapp översätta)

Till London kommer verkligen folk från jordens alla hörn! Vi förstår dem J

På tal om folk från jordens alla hörn. Oavsett vilken hörn på vår runda planet de kommer från så ägnar alla mycket energi åt sina telefoner. Dansade fingrar på blanka ytor är definitivt ett universellt kroppsspråk 2013.

Min telefon visade hela veckan två tider. Sverigetiden och Englandstiden. Så fort vi drog igång internet på hotellet så blev den som vanligt igen och kvittrade på om Facebook-inlägg och e-postmeddelanden. Som hemma!

When in England – drink tea

Ja, man gör ju så gott man kan, i alla fall ett par dagar.

Hyde Park

Prinsessan Diana har satt djupa spår parken. EN fontän, en lekplats, en prommenadväg och säkert något mer.

”Warning thin ice” i augusti? Vädret i London är verkligen oberäkneligt.

I Hyde Park kan man verkligen springa av sig – och det gjorde andra ”man” än jag.

Glass i stora lass – är man värd om man gått och sprungit genom halva Kensington Gardens.

#Hydepark  #England  #London  #Kensington  #Harrypotter

Portobello Road

Första dan i #London slår vi till med #Fishandchips Det var den mest beige rätten vi någonsinn stått inför – och det inkluderar hamburgaren som också beställdes. Attityden från personalen borde kanske gett oss en ledtråd om ställets klass.

Marknaden på Portobello Road var full av turister. Inte bara full. Där var så mycket folk att det bara var att gilla läget och följa strömmen. ”Du där borta var nåt snyggt. Ska vi ta ett varv till eller” Tror inte det va! Gatan är lååååång och innehåller alla möjliga butiker och marknadsstånd. Det var en kul marknad. När vi sedan tittade på kartan så insåg vi hur långt vi egentligen gått…

För att ta oss från Ladbroke Grove åkte vi till Kings Cross och vidare till Knightsbridge. Perrong 9 ¾ blev brutalt nedröstad. Det var trångt på tunnelbanan – rusningstrafiken närmade sig. När nästa station annonserades reagerade vi båda samtidigt. ”Det där lät inte bra!” Mycket riktigt ”Vi åker åt fel håll!” #Useyouroyster

Harrods!

Pet Kingdom! Bara en sån sak. De små valparna i fönstret har tidigare väckt blandade känslor, men nu fick vi veta vilken sorts liv de lever. Det är lyxvalpar helt enkelt. PT för hunden va!

Bajspåsar för 200:- fick tji. Men nog hade det varit coolt med en Harrodsrulle i fickan, eller dinglande i kopplet. Det blev ett spel istället.

TV-apparater och lampor för någon halv årslön eller så, en julavdelning som inte var lika kul som sist och jo, vi hittade fönsterputs. Harrods eget märke. Endast 80 spänn för en flaska. Tryffeloljan lokaliserade, inspekterades och ställdes tillbaka. SÅ kul är det inte!

Vi inledde resan med en middag på hotellet. Stolt över barn som vågar prova nytt. Både Green Thai Curry och Grape juice morgonen därefter.

Barnens eget rum

För första gången har barnen eget rum. Bara för att öka frigörelsen ligger det två våningar ned. På våning tre har vi rum 14 och på våning fem har vi rum 13. Hur många gånger jag hunnit gå till rum 514 återstår att se. Ännu har kortet bara dragits i låset en gång dock.

London Underground

Ett enkelt sätt att göra av med pengar första dagen är att köpa reskort. Varför är alla resor dyrast första dagen?

Seek assistant blev återkommande besked i pipande rött för Alex. Hennes mobil avmagnetiserade hennes ”all-day-pass” Med tanke på hur ouppmärksamma grindvakterna var så var hon inte ensam om problemet. ”Snabbt och enkelt med mobilen” brukar ju handla om att köpa biljetter – inte avmagnetisera dem…

I slutändan kom vi ändå fram till att vi använt dem så mycket vi kunde. Sista gången vi gick in genom en spärr varnade systemet skriande ”Expire in two hours” Vi använde dem HELA veckan i alla fall.

#NottingHill  #London  #Tunnelbana  #Underground  #Harrods 

Så har man fått ana lite av det lyxliv som SJs storkunder får ta del av. Loungen! De må klaga på förseningar och så vidare, men cappuccinon var helt klart godkänd och värd några minuter till. Sånt resande skulle man kunna leva med.

Att bli tonåring är inte okomplicerat. Att fira sin födelsedag på resande fot verkar ta bort en del av dramat. Naturhistoriska, glassvägran på Gallerian, Gåtor från Pocketshop och prinsesstårta på Arlanda verkade fungera rätt bra. Att avsluta med alkoholfritt TaxFree-bubbel där isen drog in högsta betyget gjorde inte så mycket.

Dagen har varit bra och nu står larmet på 05.00

#SJ  #Födelsedag  #Naturhistoria  

Dagen får börja med några bilder från Helsingfors

Rökarnas utmaningar voro hårda. Med en vind på däck som genast släckte tändarens låga krävdes avancerad problemlösning för att få igång giftproduktionen. De som inte är ute i blåsten och djupandas kan njuta av utsikten från fören med något gott i glaset.   

När du nu läst ettiketten på den vita tunnan ovan tar vi oss logiskt vidare till maten.

Barn upp till 17 år får äta barnmeny bestående av barnslig buffé. Minihamburgare, korv och nuggets med slappa pommes. Båda kvällarna fick vi påtala att våra ungdomar ville beställa från menyn. Den ena kvällens servitris verkade tom förvånad över deras val. Men hur många 17-åringar blir upphetsade över minihamburgare och varmkorv i buffé? Vår nästan vuxna dotter vill inte äta barnmat. Vår nybakade tonåring vill inte heller göra det.

”Jag tycker om pengar” säger trettonåringen och sitter rak i ryggen i väntan på ”några euro” att spendera istället för att omedelbart dra vidare. (Nedan studerar hon pengar på Nationalmuseum.)

”Vad ska ni ha från TaxFree?” ”Sopor måste ni köpa!” Tror ni farfar hör på att bryta ihop av skratt eller? ”Sopor det har vi hemma!”

Sopor är det annars gott om på tallrikarna vid Happy Lobster nedanför vårt fönster. Anledningen till att mannen med full tallrik slutat äta är naturligtvis för att det som är kvar på tallriken är skal, skal och skal.

Multitasking – Ledordet för den grupp av människor som står för vår underhållning. Några timmar välkomst musik, ett par timmar på styltor, en kväll i mumin- eller Lilla-My-dräkt, inklämd i clownkostym eller apmask, med kort kjol eller kostym – Det är bara att alternera rollerna och uppdragen efter kvällens gång. Dessutom ska barnen ha tvåspråkig underhållning av samma Lilla My. Behöver man påpeka att kvalitén blir därefter?

Frågan därefter kommer naturligt; Vilket jobb skulle du vilja ha på en Finlandsfärja?

Tror inte det va!

Resans ännu icke besvarade fråga; Var kissar hundarna?

Och till slut; Blir frukosten svensk eller finsk tid imorgon bitti? Hur dags är det i så fall min tid?

#Buffé  #Underhållning  #Taxfree  #Helsingfors  #TallinkSilja