San Fransiscos branta gator, fräcka spåvagnar, smäktande utsikter och spännande kvarter. Sommaren 2014 har plötsligt blivit vintern 2014 och #SanFrancisco är ett minne blott. Ja eller, det är skjutet på framtiden, en framtid då vi kan ta det lugnare, hinna med Napa och Sonoma och dess vingådrar, se ”äta gott” som en aktivitet, titta på spännande hus och bara vara. Undrar om de kommer ha samma busstabell då – år ungefär x?

Med delar av familjen i Las Vegasstrejk har jag röstat för några nätter i Palm Springs. Med 350 soldagar om året lär väl vädret vara skapligt i alla fall. Det var det ju sist vi var där i alla fall

Läser andra bloggar om #PalmSprings i jakten på vad man bör göra efter Joshua Tree Park och linbanan till bergstopparna. Pollhäng, barhäng och golfande är inte riktigt vår grej. Hmm, tror nog vi klarar oss på två dagar.

Joshua Tree Park har jag naturligtvis redan planerat en dag i. Med detaljer! ”Stopp för foto och utsikt 15 min. Kör till X 6 km. Stopp för promenad 30 min.” Nu blir visserligen sällan mina detaljerade planer genomförda – jag har själv rätt svårt att hålla mig till en plan och med tre såna till i familjen är det svårt att träffa rätt – men jag gillar att lägga schema. Rackarns vilka scheman och dagsprogram jag gör….

Hoppas över #PioneerTown denna gång – så här är lite bilder från december 2010 när vi var där och frös i öknen.

Om vi nu kan åka, vad ska vi göra? Vad vill vi göra? Vad vill vi INTE göra? Ja, det tål ju att tänkas på. Själv har jag redan planerat för så där en fyra, fem resor redan, de andra - inte så mycket. Spårvagn i San Francisco, gå på Golden Gate Bridge, Sova i Santa Cruz och sen... inte mycket mer. Jag kommer med frågor av typen; Vad tror ni om Haight Ashbury, räcker det med att strosa runt ett tag eller vill vi shoppa lite, fika lite, känna hippie-vibbarna? De andra ser ut som levande frågetecken. Kanske är man trött på kvällen, men buss 39 går upp till Coit Tower, då slipper vi gå själva. "Kojjt vaddå?" Får jag till svar på så kloka funderingar. Men herre Gud, det är ju bara ett år kvar! Om ett halvår måste vi boka flyg och boende, jag menar vaddå! 
Så kommer man till frågan; Hur många nätter behövs på vägen till Los Angeles? Galningarna tar motorvägen och ser frågande ut. Turisterna tar CA1 och tvistar vidare om saken. Vad passar oss? Hur många gånger vill man ställa bilen? 

Man vill ju inte landa på hotellet klockan tre på eftermiddagen och undra över vad man ska göra nu - och man vill ju inte behöva stressaförbi smultronställena heller. Man vill ju alltid både ha kakan och äta den. Så är det bara. 

Menyn på ställen att prommenera är inte kort; http://www.hikinginbigsur.com/index.html

Eftersom tält och husvagn inte är vår grej kör vi en dag. Men hur ser den ut?

Återkommer med avancerade planer inom ko... nja, i framtiden. 

Hollywood Blvd

Rodeo Drive

San Diego Zoo

Downtown L.A

Aquarium of the Pacific, Long Beach

Disney Downtown

Tjuvlyssnande

I vanliga fall fostrar vi och fostras vi med att det är fult att tjuvlyssna. De senaste dagarna har vi dock frångått denna princip och berömmer all tjyvlyssning av spansktalande personer som Josefin rapporterar. Vi har tom gått så långt att vi uppmanar henne att utöka verksamheten. Förhör om vad som står på diverse skyltar och informationstavlor ingår också i kampanjen. Hon ska nog vara riktigt spansktalande innan vi är klara med henne.

Badliv

Vår vattenskeptiska dotter har börjat odla simhud. Från att undvika badsituationer in i absurdum ska det nu badas varje kväll. Dessutom är lekarna som leks längdhopp under vatten, långsim under vatten och annat som gör badarna så våta som möjligt. Vi undrar vad som hänt. Att en tenderar att vara mer under än över ytan visste vi redan, men den andra…

Stämningsansökan

USA – det förlovande landet för ambitioner om rikedom via galen stämning.  Alex och Patrik planerar för fullt. Problemet är att med jämna mellanrum ska de stämma varandra eller mig och Jossan. Nu har vi varit förbi domstolsbyggnaderna och jag höll andan när vi passerade, men ingen av dem gick in. Dessutom är det tydligen svårare att få tokstora summor för nonsensgrejor nu för tiden. 

Böcker

Nu börjar vi känna igen våra barn. De läser sig fram på motorvägarna. ”Oh kolla den!” Ropar vi från framsätet. ”Mhm, coolt.” kommer det oengagerade svaret. Jossan har sparat sin tegelsten, så att hon läser alla vakna minuter var väntat, men Alex… Nu klagar vi inte, för vi ser ju det vi vill och om de vill läsa så fine.

Nu har i alla fall vi alla köpt oss varsin bok. Jag köpte inte min på Manhattan gateway som de andra, utan på det mer hippa The Grove. VI passerade Valet-parkeringens nyckelutlämning två gånger, men inga kändisar i sikte. En och annan uttråkad man  med många påsar såg vi dock. Och Patrik blev så impad av toan att han lämnade $3 i dricks.   

Vi har också besökt den skönlitterära avdelningen på L.A Library. Surprise! Den var större än den i Katrineholm. Vi lyckades dock passera hyllan för ”Vampire romance” . Tror inte det ens finns någon sådan i Katrineholm.
  Vilket bibliotek, både utbud och utformning. Konst på väggarna och intill väggarna, i taken och hängande från taken. Där hade man kunnat stanna ett tag men vi hade flera stopp planerade den dagen.

Patrik och blommorna

Trodde ju aldrig att Patrik skulle börja intressera sig för botanik. Men när jag suckar över blommande hibiskushäckar och –träd, tremetersrankorna med krasse, de vildvuxna suckulenterna och kaktusarna, Bougainvilleplantorna som är både två och tre meter höga, ja, då plockar han fram kameran. Sedan kryper det fram att bilderna ska användas i kampanjen om varför man borde flytta till Kalifornien. 

Med det sagt tror jag det framgår att vi har det skapligt bra. Nu är det dags att inventera dagens shoppingfynd.

Trafiken

Damen i lådan är bra på så sätt att hon hjälper oss att hitta rätt. Stanna på rätt gata på rätt gata och svänga av i rätt korsning. Problemet med henne är att hon pratar ett eget språk och att hon inte lärt sig metersystemet.  ”Är det här vi ska svänga? Jag tror det, det står 400 feet” Rackarns, det var nästa gång. ”Keep rignt” kan utan dåligt samvete följas av ett käckt och icke förvarnat ”Turn left” vilket är svårt från högerfilen på en fyrfilig gata. Lyckligt vis är hon lika lycklig över att få ”Recalculating route”.

I denna stad finns det obegripligt många bilar. Sex filer motorväg åt alla håll som är fullkorkade varje dag. Svenska rubriker lyder köer i midsommartrafiken – vi tror det gäller oss också.
  ”Följ trafikrytmen” som hemma är ett argument för att få köra för fort är här ”försök att inte krocka med alla andra som liksom du kämpar med att ligga i rätt fil vid rätt tillfälle”.  Att hålla ”Angiven hastighet” som det argumenters för i KK finns inte på kartan inne i stan. En timme norröver kan man ibland lyckas uppnå denna hastighet.  Det som också är spännande är att även om några få sick-sackar sig fram, så är stora flertalet lugna och harmoniska. Visserligen kan man få tvinga fram lite samarbete ibland vid filbyten, men i det stora hela är detta en del av vardagen och inget att hetsa upp sig över.

Mat

Frukost på hotellet innebär bröd, flingor och något varmt – typ äggröra, skinka, Fattiga riddare. Nästa alla flingor är söta, vissa har olika färger och fruktsmak – vilket är mysko. Fattiga riddare serveras med frukostsirap – som också finns sockerfri. Bagles rostar man och äter sedan med Philiadelphiaost, jordnötssmör eller sylt – om man inte vill ha honung på.  Jossan har anammat den ”nya” kulturen och använde en hel burk sirap till sina belgiska våfflor idag. Det var stora hål som skulle fyllas till bredden. Efter detta en toast med jordnötssmör.

Vi handlade middag att äta på hotellrummet. Pasta med ost -och tomatsås. Nej, pastasås köpte vi. Så vi åt micrade, varma mackor med pastasås och ost. Det gick ju det med.

Painkillers och hostmedicin, men inga näsdukar

En dyngförkylning ställer krav på ett visst varuutbud i affärerna. Mer värktabletter, hostmedicin och framför allt näsdukar. Men man har uppenbarligen inte näsdukar i detta land. Amerikanska näsor behöver inte snytas. Annars har de stora fickor som rymmer lådorna med ”Tissues”, så där en 15*15 cm. Det är tur att det finns servetter att knyta på de flesta ställen som servar turister.

Hostmedicinen smakar vedervädigt trots glada färger och optimistiska smaktillsatser, men en funkar vilket på något sätt ändå är huvudsaken.

Painkillers köpper man på burk. De ser ut preci som Asprin från alla filmer, men jag valde en med ibrumetin, eller vad det nu är det heter. 40 tabletter för 20:-. Hemma är det tvärt om 20 tabletter för 40:-.

Felkörning och kändisspan

Igår tog vi en omväg till Six Flags Magic Mountain. Mulholland drive mellan 405 och I5. Svindlande utsikt över ömsom Fernando Valley och LA mitt bland det verkligt fina folkets bostader. En oplanerad högersväng senare hamnade vi där de ”vanliga” kändisarna bor. Och jo, vi såg en sådan där buss som åker till kändisars hem. Några minuter senare var vi på Sunset strip och sedan passerade vi Hollywood Highland, och spanade in parkeringshuset inför dagen äventyr.

Men vi gav oss inte utan körde in på Mulholland igen, från andra hållet. Utsiktplatsen vi sökte ligger på fel sida vägen då, men det ordnade sig och vi klättrade upp för att spana. Hela familjen var imponerad. Patrik var dessutom orolig över höjden och oroade sig över hur nära staketet var och en befann sig. När vi kom ner till bilen igen trängdes fem bussar med turer till kändisarnas hem på parkeringsplatsen.   En timme äventyr som verkligen var värt sin omväg.

Folk i alla former

Att vara på ett nöjesfält och själv inte åka något ger gott om tid till att spana på folk. På Knotts Berry förra gången – julafton – var kläderna högst varierande med shorts och flipp-flopp blandade med stövlar och vinterjackor. Den här gången var alla sommarklädda i alla fall. Men att alla skulle vara vackra och vältränade i Kalifornien kom på skam denna dag. Jag gick runt och kände mig som någonstans under medelvikt. Precis som hemma finns det alltid några som är otroligt smala, så där så man undrar om det verkligen räcker med ett skärp i byxorna. Men den normalviktige är ändå lite större här än hemma och de som bär runt på lite mer är väldigt vanliga. Tyvärr är de också väldigt unga. Men med allt detta socker så kan man ju ana en förklaring.  

TV är som hemma, men utan text

Att titta på tv är som att vara hemma. Samma program – för stora som för små, men utan text. Alex tränar engelska med sina gamla nostalgiska serier och Svampbob har gått hela morgonen. Samma MBA slutspel här som hemma och Jossan vrålskrattar åt samma galenskaper som vanligt. Svårt att tro att vi är nästan ett halvt varv på klotet bort. 

Obama svängde förbi

Första kvällen på 405an norrut från LAX möttes vi en stooor eskort. Vi bestämde oss att Obama gjorde ett kort stopp i LA på vägen hem från Mexico. Om Kristian såg drottningen i London så...

Även solen gör sina fläckar

Solskydd till trots så börjar vi få fläcksjukan. Till och med Patrik, den obrännbare, har en svedd nacke. Själv har jag olika linjer, en för varje dag, eller snarare efter varje plagg. Jag som tyckte jag stod i skuggan hela dagen igår vet idag precis hur BHn ska sitta. 

En nyhet är att Patrik behöver skaffa sig en keps. Solen kommer in mellan hårstråna. Inte illa för någon som deklarerade att han skulle vara helt flintis innan 30, antagligen innan 25.

Själv funderar jag över om min röda näsa beror på solen eller förkylningen. Ja inte skavsåren under näsan, utan den klarröda näsan i sin helhet!

Deja vu! Klockan är fem på morgonen och hela familjen är vaken. Igår kväll när jag somnade i badkaret straxt efter åtta och bestämde mig för att sova fanns det bara en kvar att säga ”God Natt” till, barnen sov redan.

Igår morse åt vi frukost halv sju för att sedan ta en liten promenad i området innan taxin till hyrbilsområdet kom. Mid-Suv hade vi beställt och där stod de på rad – bara att välja. Färg, form, känsla…. Ja, det blev en Chevrolet den här gången också. En mycket mindre än förra gången.

Första stoppet var sedan länge bestämt; Beverly Center och Starbucks på översta våningen. Den här gången fick vi dock se den berömda smogen istället för Hollywood-skylten. Nu var dock vår tonåring inte lika trött, men ett och annat häng registrerades. Till och med Alex beställde en kaffe – en med vit choklad och vispgrädde. Godis på mugg enlig mig som beställde samma. Inte ens söt enligt Alex. Funderar över att undersöka hennes smaklökar…

Sedan tog vi Venice Blvd mod Venice Beach. På vägen konstaterade vi att Rydell High blivit kraftigt renoverat under de senaste 35 åren. Gången där Rizzo sjöng ”There are worse things” var dock fortfarande fullt identifierbar.

Snart var det bara sand mellan oss och havet. Strumpor och strumpbyxor åkte av, och den varma sanden gav riktig sommarkänsla i promenaden mot havet. Sist vid badade fötterna var den 23 december. Vi konstaterade igår att den 18 juni inte gjorde havet med badvänligt. Ambitiösa turister sågs dock badande i Santa Monica senare.

Efter att barnen aktat sig för vågorna och jag samlat snäckskal i sanden tog vi en promenad på Venice Beach Boardwalk. Vilket var en färgstark upplevelse. Här finns allt mellan himmel och jord, inklusive ”kliniker” för medicinsk marijuana. ”Doktorn är inne” och ”Bara $ 40” var de vanligaste fraserna som inkastarna ropade vida kring. Funderar lite på om detta verkligen är den typ av doktor som säger till sin patient att ”Du min vän blir inte friskare av att röka på” när personen i fråga inte har några av symtomen på den långa listan utanför.

Att kvarteren bakom boardwalken är skumma kan vi intyga efter att ha letat kanaler. När vi hittade dem var vi ganska överens om att de var häftigare än beräknat. Över huvudtaget var arkitekturen i Venice spännande. Hämningslös och till synes utan sammanhang, lite som den atmosfär som är där.

Santa Monica var som förra gången, men var mer folk. Piren är ett trevligt ställe att vara på.

Dagen avslutades med inköp av kamera och lite kvällsäta från ”Whole Food” – där var de nyttiga och klimatsmarta. Vi lyckades dock hitta en del av det vi sökte och får lägga in ett besök på en mer vanlig mataffär idag.

Planet gick tjugo över tolv och vi har rest i ca 16 timmar - så nu är klockan halv tio på kvällen. Eller 6.48 som Paddan säger. Pigg och trött på samma gång. Resan har gått väldigt smidigt. Vi hann göra hela Arlanda i morse och hade gott om tid att trängas på shufftle- tåget på Heathrow. Elva timmar på ett tvåvåningsplan bemannat med en majoritet av män tillsammans med två välartade barn och en dos paracetamol är en baggis. Godkända och inspektera är vi nu på hotellet i El Segundo. Tre rum och kök duger åt familjen Fornedal. I morgon återstår att se om det finns någon hyrbil åt oss. God natt och ha en bra dag!

Lite överraskande blev den ytterligare en nöjespark sista dagen. En 2,5 timmarstripp till L.A och Universal Studios. Två och en halv timme som visade att vi varit där i två veckor. Kö och Patrik valde helt sonika Car  Pool-line, vi var ju fler än en i bilen. Första dagarna undrade vi vilka galningar som kunde åka SÅ  långt åt vänster.

Universal Studio tour

Första valet inne i parken var studioturen som innebar många kändisar.

Besök hos desperata husfruar...  

   Översvämning i asien, sydamerika mfl platser.

  Världarnas krig

  Psycho, och han så allvarligt psycho ut!

  King Kong-ön, med båt i litet formar. Ön var aldrig större än så.

  Fast and furios

   Sedan åkte vi in i en tunnelbanestation som presenterades som en scen som nyligen använts i bla Boones. Så började jordbävningen, gatan ovan oss gav vika och en lastbil kom nedfarande, översvämningen kom forsande nedför trapporna och en tunnelbanevagn kraschade upp på perrongen. Ja, samma scen som var i Snuten i Hollywood 3 igår kväll. Vi såg scenen alla fyra och skrattade gott allihopa. 

Sedan var det dags för andra attraktioner. Det första valet föll på Simpson, mer en visuell upplevelse, men många fjärilar i magen blev det.

Sedan besökte vi Mumien. Västa var känslan av scarabeer runt fötterna. Jossan och Alex drog vidare mot Jurasik park, men den såg alltför våt ut för mig.

   Alex frotterade sig med kändisar.

Bland det vi hade kvar att göra var specialeffekterna. En av de frivilliga kom från Ainahem. Hon fick lida svåra prövningar eftersom de "inte kunde vara säkra på att hon jobbade för de där andra" (Disney är i Ainaheim) Det är naturligtvis hennes arm som kapas på bilden ovan. 

Ett museum med rekivsita besöktes också. Den svävande brädan från Tillbaka till framtiden var ett av föremålen. 

Shreck i 4-D, skakande och vått var ytterligare ett inslag i eftermiddagen, som avslutades med kolapoppcorn och varmkorv - fast inte tillsammans.