Jennie har ju redan berättat om dagen (se nedan), men jag vill gärna tillägga att vi också fått oss till livs en stänk patriotism som i alla fall inte jag är van vid. Innan nöjesparken öppnade sina portar spelade de nationalsången (den amerikanska alltså) och runt omkring oss sjöng amerikanerna högtidligt med.

Lite udda kändes det men eftersom alla amerikaner vi träffat på är ordentligt trevliga är jag beredd att stå ut... Dessutom tvingas jag i hemlighet erkänna att det var lite pampigt också.

Slutligen kan sägas att vi har fotografier från dagen (så att ni får se att vi idag haft sommarvärme och kul) men kamerans batteri dog innan vi hann ladda upp dem så bilderna får vi återkomma till.

Hälsar

Patrik

Kvarts-svensk frukost

Två frukostar i rad har vi nu intagit i World Trade Center i Long Beach. Tjejen i kassan skojade i morse om att hon nu kände oss väl och summerade jucie- och kaffebeställningar ur minnet. Snart hade vi klart för oss att hon är kvarts svensk. En ganska mörkhyad tjej för att passa in i det blonda facket. Mamma var svensk-irländska, pappa svart-creole. Vi har inte hört någon prata svenska, men är uppe i två svenskättlingar. 

Var tog Snobben vägen?

Knotts Berry Farm var en positiv upplevelse på många sätt. Åkturerna och miljön i kombo. "Craft Village" var verkligen "hantverkarbyn".

Vi (då ingår inte Patrik efter som han inte ens gillar digitala karuseller) kände igen mycket från vårt datorspel Roller Coster, vilket var kul. "Titta, den banan har jag också byggt" var inget någon av oss trott man skulle kunna uttala på riktigt. 

Alex fasnade för Jaguaren och dissade Big Foot Rappids, eller Kållerado som vi kallade den. Hon blev inte tillräckligt blöt. Varken Patrik eller jag har hörts klaga på sådant. Det fanns en familjetork efter åkturens utgång...

Även Patrik åkte Jaguaren. Han blev inte såld på upplevelsen om man säger så. En gång räcker tydligen för en låååång tid framöver.

Josefin och jag testade vagnarna på "Montezumas revenge". Vi hade spanat in en berg-och-dalbana och trodde vi gick in till den. När vi närmade oss insåg vi att det inte var rätt. Ickan,bickan, den ville vi inte åka. Upp och ned och bak och fram, och fort gick det. VI väntade coolt på vår tur och gick sen rakt genom vagnen och ut när det var vår tur. Vagnarna var bra att kliva på i alla fall. 

Och jo, Patrik såg till att återta spelkungaäran i familjen. Han vann två spel av två möjliga. 

Anaheim Plaza

Chrystal Church fick ge vika för lite konsumtion på Wall Mart. Men vi lyckades inte vara helt och hållet amerikanska. VI hittade lite salami och schyst ost, men funderade på varför det var så lite sådan produkter i ett så stort varuhus. Jo, i Usa äter man mer av korv, bacon och ägg på mackorna. Salami är ganska så eurpoeiskt. Men vi tog igen det på Blå-gula muffins, flamin´hot ostkrokar (nästan ätbara) californsk champange(jo, den heter champagne) och english muffins. 

Imorgon då?

Vi tog helt och hållet slut på barnen och de tvekar nu om Legoland imorgon. Dilemmat är att det mesta är stängt imorgon. Vi får sova på saken. VI har ju om inte annat damen i GPSen som guidar vår tillvaro. Kanske har hon slumpgenerator.