Vi får ett längre 2010 än alla andra vi känner. Så där en nio timmar eller så. Vi gör visserligen inget storslaget med de allra sista av dem, men med de första tre var det full fart.

Den 30 december

Det blev så dags för Sea World. Vissa förväntningar hade vi, men vi visste inte vad vi skulle vänta av helheten. Det blev dock på det hela taget en bra dag. Eller ja, en halv i alla fall. En delfin show inledde dagen. Omdömet delade familjen. Jag och Jossan tyckte det var för lite delfiner i den och för mycket människor. Visst var det många trevliga och roliga inslag, men jag tyckte det var lite mycket Disney ibland. Vi följde upp med Späckhuggarna och efter den var vi tre som var saliga och Jossan var upprörd till bristningsgränsen över hur dålig filmen i början var.

Eftersom vi sett delfin-showen från Soaked-zone, ”Not damp or drizzel” som han sade, mannen med mikrofonen, så var vi redan våta. Vi satte helt enkelt ungarna på flotten och tänkte ”Det gör väl inget om de blir lite våra igen.” Hur dum får man va!?? Efter att ha vridit ur Alex jacka ett par varv fick hon låna min. Så jag gick i t-shirt hela dagen. Hennes jacka var dessutom tung att bära på, våt som den var.

Sen var det dagens överraskning. Pingviner är ju faktiskt söta!

Vi hade en mycket trevlig dag i en park som gjorde oss nöjda redan vid tre-rycket. Då bestämde vi oss för att åka till Aero-space museum och se Spirit of Saint Louis och Apollo 9-kapseln. Dagens kunskap flygarna från sekelskiftet 1900 var inte bara modiga, de var GALNA. Kul grej att ha varit där.

Sen var det dags för Patriks bokutflykt. Vi hade hittat en bokaffär som vi gjorde utflykt för att hitta i Long Beach förra veckan, en Barnes and Noble. Adressen var en i Chula Vista. Sagt och gjort, vi satte kurs som ”Damen i lådan” sade åt oss, och vi körde, körde, körde, körde och körde. Sedan vad det dags för väg tull! Vi började undra om vi var i Mexico eller så. Men nu snackar vi köpcentrum. KÖPCENTRUM!

Sedan fick vi lova att åka till Motellet och läsa…

Sovkarusellen fortgår. Det är bara Josefins som sover i samma säng natt efter natt, vi andra måste rotera – i rättvisans namn. Man vet aldrig riktigt var man är när man vaknar. Tjejerna har köpt ögonbindlar så de får sova i fred. Patrik och Alex använder öronproppar dessutom. Det är alltså bara jag som hör långtradarna tuta sig förbi varje natt. ”Varför gör di på detta sättet?”

Den 31 december

San Diego Zoo hade allt vi förväntat oss. En hel dag, och vi hade inte sett allt. Underbart! Massor med katter av olika slag, apor i alla möjliga storlekar och former, fåglar både här och där. Pandorna hörde naturligtvis till dagens höjdpunkter.

Nöjda och glada firade vi nyår med Mc Donalds take away och en avslappande kväll på rummet. Alla fyra är nöjda, men mycket trötta. GOTT NYTT ÅR ALLA.

Dagens lärdom; Det var inte så oklokt av mig att sabba kameran trots allt. Nu är det inte längre jag som släpar runt på den. Jag har inte längre det förtroendet. Jag ska nog ha sönder fler saker i framtiden…

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här sitter man i väntans tider. En lång tid och därav plural.  Då får man titta på gamla bilder istället. Vi inser ju att vi fotograferat lite under resorna vi gjort.  Paris, höstlov. Fyra år sedan redan. Jossan fick börja högstadiet med att b...

Sitter här och funderar över hur semestern verkligen var. Slutsatsen är nog att den var rätt bra i alla fall. Svårt att misslyckas i #London . Nuvarande skrivbordsunderlägget by the way     Vad minns vi mest då? Jo, vi var ju på musikal. Londo...

Den där luringen Paddington Station. Den var ju där, bakom ryggen på oss, hela tiden.   Det har varit en tuff vecka. Åter beger sig föräldrarna ut på egna äventyr. Barnen tar sovmorgon. En liten förmiddagspromenad från hotellet till Tottenham Cou...

Boken och filmerna börjar under en trapp - det gör studioturen också   Turen börjar pedagogiskt med en film där huvudrollsinnehavarna talar om att folket bakom kameran är de som gör filmen och nu ska vi få veta några hemligheter. Och det löftet ...

När man kör på fel sida vägen, är det mer än det uppenbara som är problematiskt. Hela bilen är spegelvänd och inte alls där den brukar vara. Lyckligtvis hade vi en automat i litet format. En Audi, så att alla skulle förvänta sig galenskaper. I början...