Deja vu! Klockan är fem på morgonen och hela familjen är vaken. Igår kväll när jag somnade i badkaret straxt efter åtta och bestämde mig för att sova fanns det bara en kvar att säga ”God Natt” till, barnen sov redan.

Igår morse åt vi frukost halv sju för att sedan ta en liten promenad i området innan taxin till hyrbilsområdet kom. Mid-Suv hade vi beställt och där stod de på rad – bara att välja. Färg, form, känsla…. Ja, det blev en Chevrolet den här gången också. En mycket mindre än förra gången.

Första stoppet var sedan länge bestämt; Beverly Center och Starbucks på översta våningen. Den här gången fick vi dock se den berömda smogen istället för Hollywood-skylten. Nu var dock vår tonåring inte lika trött, men ett och annat häng registrerades. Till och med Alex beställde en kaffe – en med vit choklad och vispgrädde. Godis på mugg enlig mig som beställde samma. Inte ens söt enligt Alex. Funderar över att undersöka hennes smaklökar…

Sedan tog vi Venice Blvd mod Venice Beach. På vägen konstaterade vi att Rydell High blivit kraftigt renoverat under de senaste 35 åren. Gången där Rizzo sjöng ”There are worse things” var dock fortfarande fullt identifierbar.

Snart var det bara sand mellan oss och havet. Strumpor och strumpbyxor åkte av, och den varma sanden gav riktig sommarkänsla i promenaden mot havet. Sist vid badade fötterna var den 23 december. Vi konstaterade igår att den 18 juni inte gjorde havet med badvänligt. Ambitiösa turister sågs dock badande i Santa Monica senare.

Efter att barnen aktat sig för vågorna och jag samlat snäckskal i sanden tog vi en promenad på Venice Beach Boardwalk. Vilket var en färgstark upplevelse. Här finns allt mellan himmel och jord, inklusive ”kliniker” för medicinsk marijuana. ”Doktorn är inne” och ”Bara $ 40” var de vanligaste fraserna som inkastarna ropade vida kring. Funderar lite på om detta verkligen är den typ av doktor som säger till sin patient att ”Du min vän blir inte friskare av att röka på” när personen i fråga inte har några av symtomen på den långa listan utanför.

Att kvarteren bakom boardwalken är skumma kan vi intyga efter att ha letat kanaler. När vi hittade dem var vi ganska överens om att de var häftigare än beräknat. Över huvudtaget var arkitekturen i Venice spännande. Hämningslös och till synes utan sammanhang, lite som den atmosfär som är där.

Santa Monica var som förra gången, men var mer folk. Piren är ett trevligt ställe att vara på.

Dagen avslutades med inköp av kamera och lite kvällsäta från ”Whole Food” – där var de nyttiga och klimatsmarta. Vi lyckades dock hitta en del av det vi sökte och får lägga in ett besök på en mer vanlig mataffär idag.