Trafiken

Damen i lådan är bra på så sätt att hon hjälper oss att hitta rätt. Stanna på rätt gata på rätt gata och svänga av i rätt korsning. Problemet med henne är att hon pratar ett eget språk och att hon inte lärt sig metersystemet.  ”Är det här vi ska svänga? Jag tror det, det står 400 feet” Rackarns, det var nästa gång. ”Keep rignt” kan utan dåligt samvete följas av ett käckt och icke förvarnat ”Turn left” vilket är svårt från högerfilen på en fyrfilig gata. Lyckligt vis är hon lika lycklig över att få ”Recalculating route”.

I denna stad finns det obegripligt många bilar. Sex filer motorväg åt alla håll som är fullkorkade varje dag. Svenska rubriker lyder köer i midsommartrafiken – vi tror det gäller oss också.
  ”Följ trafikrytmen” som hemma är ett argument för att få köra för fort är här ”försök att inte krocka med alla andra som liksom du kämpar med att ligga i rätt fil vid rätt tillfälle”.  Att hålla ”Angiven hastighet” som det argumenters för i KK finns inte på kartan inne i stan. En timme norröver kan man ibland lyckas uppnå denna hastighet.  Det som också är spännande är att även om några få sick-sackar sig fram, så är stora flertalet lugna och harmoniska. Visserligen kan man få tvinga fram lite samarbete ibland vid filbyten, men i det stora hela är detta en del av vardagen och inget att hetsa upp sig över.

Mat

Frukost på hotellet innebär bröd, flingor och något varmt – typ äggröra, skinka, Fattiga riddare. Nästa alla flingor är söta, vissa har olika färger och fruktsmak – vilket är mysko. Fattiga riddare serveras med frukostsirap – som också finns sockerfri. Bagles rostar man och äter sedan med Philiadelphiaost, jordnötssmör eller sylt – om man inte vill ha honung på.  Jossan har anammat den ”nya” kulturen och använde en hel burk sirap till sina belgiska våfflor idag. Det var stora hål som skulle fyllas till bredden. Efter detta en toast med jordnötssmör.

Vi handlade middag att äta på hotellrummet. Pasta med ost -och tomatsås. Nej, pastasås köpte vi. Så vi åt micrade, varma mackor med pastasås och ost. Det gick ju det med.

Painkillers och hostmedicin, men inga näsdukar

En dyngförkylning ställer krav på ett visst varuutbud i affärerna. Mer värktabletter, hostmedicin och framför allt näsdukar. Men man har uppenbarligen inte näsdukar i detta land. Amerikanska näsor behöver inte snytas. Annars har de stora fickor som rymmer lådorna med ”Tissues”, så där en 15*15 cm. Det är tur att det finns servetter att knyta på de flesta ställen som servar turister.

Hostmedicinen smakar vedervädigt trots glada färger och optimistiska smaktillsatser, men en funkar vilket på något sätt ändå är huvudsaken.

Painkillers köpper man på burk. De ser ut preci som Asprin från alla filmer, men jag valde en med ibrumetin, eller vad det nu är det heter. 40 tabletter för 20:-. Hemma är det tvärt om 20 tabletter för 40:-.

Felkörning och kändisspan

Igår tog vi en omväg till Six Flags Magic Mountain. Mulholland drive mellan 405 och I5. Svindlande utsikt över ömsom Fernando Valley och LA mitt bland det verkligt fina folkets bostader. En oplanerad högersväng senare hamnade vi där de ”vanliga” kändisarna bor. Och jo, vi såg en sådan där buss som åker till kändisars hem. Några minuter senare var vi på Sunset strip och sedan passerade vi Hollywood Highland, och spanade in parkeringshuset inför dagen äventyr.

Men vi gav oss inte utan körde in på Mulholland igen, från andra hållet. Utsiktplatsen vi sökte ligger på fel sida vägen då, men det ordnade sig och vi klättrade upp för att spana. Hela familjen var imponerad. Patrik var dessutom orolig över höjden och oroade sig över hur nära staketet var och en befann sig. När vi kom ner till bilen igen trängdes fem bussar med turer till kändisarnas hem på parkeringsplatsen.   En timme äventyr som verkligen var värt sin omväg.

Folk i alla former

Att vara på ett nöjesfält och själv inte åka något ger gott om tid till att spana på folk. På Knotts Berry förra gången – julafton – var kläderna högst varierande med shorts och flipp-flopp blandade med stövlar och vinterjackor. Den här gången var alla sommarklädda i alla fall. Men att alla skulle vara vackra och vältränade i Kalifornien kom på skam denna dag. Jag gick runt och kände mig som någonstans under medelvikt. Precis som hemma finns det alltid några som är otroligt smala, så där så man undrar om det verkligen räcker med ett skärp i byxorna. Men den normalviktige är ändå lite större här än hemma och de som bär runt på lite mer är väldigt vanliga. Tyvärr är de också väldigt unga. Men med allt detta socker så kan man ju ana en förklaring.  

TV är som hemma, men utan text

Att titta på tv är som att vara hemma. Samma program – för stora som för små, men utan text. Alex tränar engelska med sina gamla nostalgiska serier och Svampbob har gått hela morgonen. Samma MBA slutspel här som hemma och Jossan vrålskrattar åt samma galenskaper som vanligt. Svårt att tro att vi är nästan ett halvt varv på klotet bort. 

Obama svängde förbi

Första kvällen på 405an norrut från LAX möttes vi en stooor eskort. Vi bestämde oss att Obama gjorde ett kort stopp i LA på vägen hem från Mexico. Om Kristian såg drottningen i London så...

Även solen gör sina fläckar

Solskydd till trots så börjar vi få fläcksjukan. Till och med Patrik, den obrännbare, har en svedd nacke. Själv har jag olika linjer, en för varje dag, eller snarare efter varje plagg. Jag som tyckte jag stod i skuggan hela dagen igår vet idag precis hur BHn ska sitta. 

En nyhet är att Patrik behöver skaffa sig en keps. Solen kommer in mellan hårstråna. Inte illa för någon som deklarerade att han skulle vara helt flintis innan 30, antagligen innan 25.

Själv funderar jag över om min röda näsa beror på solen eller förkylningen. Ja inte skavsåren under näsan, utan den klarröda näsan i sin helhet!